Motivation är en färskvara

13 februari 2018

Man brukar säga att kondition är en färskvara. Samma sak kan sägas om motivation. När jag använder mig av motiverande samtal i mitt arbete som psykolog, är jag medveten om att det finns forskning som visar att ju närmare slutet av sessionen klienten uttalat ett åtagande om förändring, desto större chans att personen kommer att agera i den riktningen. Jag fungerar inte annorlunda än mina klienter och jag tror att ju mer jag kan uttrycka mina intentioner och åtaganden, både för mig själv och för andra, desto lättare har jag att agera. Motivation är inte något som jag bara har. Min motivation finns i min kontext – mitt sammanhang, dels i historisk kontext där mina erfarenheter har stor betydelse, dels i aktuell kontext där vad som pågår här och nu har betydelse, där bl. a. mycket arbete, mycket snöskottning och två bilar som samtidigt råkar behöva diverse reparationer tillsammans med en kropp som känns mer sliten påverkar min motivation. Den historiska kontexten, dvs mina erfarenheter, avgör mina reaktionsmönster, vad jag lägger fokus på och hur jag tolkar det som händer. Att jag har positiva erfarenheter av att vara fysiskt aktiv i snö och blåst gör att jag lättare känner positiva känslor inför att ge mig ut och springa i hårt väder. Däremot märker jag att jag blir mindre sugen på att springa av att jag har upplevt knäproblem de senaste dagarna som verkar hänga ihop med löpning i snö och på slirigt och ojämnt underlag. Normalt sett längtar jag ut när det kommer nysnö, nu blir jag istället lite rädd att späda på smärtorna och känner mig plötsligt lite trött och osugen på att springa.

Min plan för att genomföra TEC 100 i april är återkommande träningscykler med 3 tuffare veckor av upptrappning följt av en återhämtningsvecka då jag framförallt springer mindre. Jag har planerat att springa varje dag och vecka för vecka trappa upp fram till återhämtningsveckan och köra blandad löpning v. g. sträckor, underlag och intensitet. Hittills har det funkat ganska bra, men en del knäsmärtor har fått mig att dels minska på styrketräningen, dels att springa mindre på viloveckan än jag tänkt från början. Jag försöker vara lyhörd för min kropp, och samtidigt upprätthålla träningen så mycket det går. Med mycket rörlighetsövningar och periodvis intensivt användande av foam roller har jag hittills kunnat hantera träningsmängden. Den här veckan ska jag fortsätta upptrappningen, men är jag är lite osäker på hur det ska gå. Kanske är det därför jag känner att min motivation sviktar en aning. En sak jag kan göra för att öka min motivation är att försöka få till lite fler löppass med sällskap. Förra veckan hade jag sällskap under två pass och de gick motivationsmässigt som en dans.

Så här har min träning och mina förberedelser sett ut hittills:

Jag tränade till Vemdalen Fjällmarathon 44 km i augusti, sedan till vårt eget lopp Stenö Ultra Trail 54 km i oktober. Efter lite vila har jag sedan sprungit varje dag, dvs gjort en runstreak sen 31 oktober. Från vecka 40 till vecka 1 har jag sprungit ca 40-60 km/v. Vecka 2 anmälde jag mig till TEC 100. Då blev det lite bråttom att lägga uppe en plan eftersom jag fick ett konkret mål framför mig och inte så långt fram. Jag började då öka på volymen lite och sprang 71 km den veckan, sedan har jag följt min plan hyfsat och hittills sprungit:

V3 – 74 km

V4 – 84 km

V5 – 94 km

V6 – 48 km

Nu under vecka V7 har jag planerat att springa ca 100 km. Jag har fortfarande en del känningar i knäna och det fortsätter att snöa. Jag funderar på hur mycket det påverkar att min motivation gått ner. Eftersom jag nyss passerat 100 löpdagar i sträck och det är fler dagar i sträck än jag sprungit tidigare, kan såklart även det påverka min motivation. Innan jag anmält mig till TEC hade jag en 100 dagars runstreak som mål, och att sedan bara fortsätta mot ett nytt mål direkt är inte optimalt. Ultralöparen Rune Larsson brukar säga att en ska springa tillräckligt kort och tillräckligt sällan för att längta till nästa löptur, och att det är väldigt individuellt vad som är tillräckligt kort och tillräckligt långsamt. Jag tror jag överskridit den gränsen lite, åtminstone tillfälligt. Det är här mitt varför kommer in. Min viktigaste motivationsfaktor. Hur jag drömt om och läst om alla långlopp och det faktum att TEC100 ger möjlighet att delta i utlottningen till drömloppet Western States 100 – mer om WS längre fram. Med mitt långsiktiga mål, mina varför, alla mina drömmar i åtanke och hur gärna jag vill klara att springa 100 miles, blir jag i alla fall just precis nu lite mer löpsugen.

?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *