Löptur i Storhogna och topptur på Sonfjället

Sångbäcksvallen – Storhogna – Sonfjället 8 – 9 augusti 2017

Efter intensivt arbete med med att arrangera Skärgårdsutmaningen den senaste tiden gick luften ur mig rejält när vi tagit reda på de sista grejerna på måndagen. Jag hade semester ett tag till och Lotta hade också semester från tisdagen, utan att vi planerat in något särskilt att göra. För att kunna släppa allt och få något annat att tänka på kom vi överens om att dra till Vemdalen eller någonstans däromkring på tisdag morgon. Vi gjorde en snabb packning med frilufts- och träningskläder, slängde ner lite käk och sängkläder och åkte mot fjällen. På vägen upp kollade Lotta efter boende via mobilen och hittade en stuga i Sångbäcksvallen, granne med Storhogna som såg ut att passa oss, med fin utsikt och bra närhet direkt till fjället. Det gick fint att boka stugan och så var det problemet löst.

När vi kom upp till Vemdalsfjällen var vädret toppen. Vi kvarterade in oss i stugan, kollade in utsikten, bytte sen snabbt om och tog en löptur på fjället direkt från vår stuga, vi njöt av naturen, luften och miljön. Trots att det mesta är samma växtlighet som på hemmaplan med granar, björkar, tallar, blåbär, kråkbär och hjortron reflekterade vi över hur annorlunda naturen ändå är till sin karaktär. Vi fick en riktigt fin tur i eftermiddagssolen och njöt av varje stund. När vi kom tillbaka satte vi oss en stund på altanen och kopplade av med ett varsitt glas vin i solen. Sedan lagade vi mat, bastade, slappade på altanen ett tag till och kollade ännu mer utsikt – och bara njöt av ledigheten.

?

Vi bestämde att nästa dag skulle vi åka till Sonfjället och vandra upp till toppen. På morgonen efter var vädret inte lika fint som dagen före och vi gjorde oss ingen större brådska, desutom behövde vi skaffa en karta. Vi packade lite fika, regnkläder och kompass. När sportbutiken hade öppnat i Vemdalsskalet åkte vi dit, kollade på lite grejer och köpte en karta över Sonfjället och en karta över Storhogna och Vemdalen. Vi träffade även på en av arrangörerna för Vemdalen Fjällmaraton och snackade lite med honom. Han berättade att det var ca 20 platser kvar av de 900 anmälningar de satt som tak. Efter gårdagens fina löpupplevelse hade jag fått lite ny energi och jag blev sugen på att få testa 44 km-banan. Jag hade ju sprungit 24 km-loppet förra året och verkligen gillat den tuffa terrängen och vackra banan.

När vi kom till Nyvallen nedanför Sonfjället var det mulet men den norra toppen, Lillfjället, låg inte höljd i molnen och syntes nerifrån bilparkeringen. Vi joggade i lugnt tempo så länge vi orkade, sen vandrade vi resten. Det gick snabbt och nästan lite för enkelt att komma upp på toppen av Lillfjället på 1247 möh – ca 500 höjdmeter på fin stig från Nyvallen. Utsikten var trots vädret ganska bra och som vanligt är det en mäktig och belönande känsla att komma upp på toppen av ett berg, oavsett om det är stort eller litet – jag har dessutom för vana att klättra upp på stora stenblock i skärgården eller i hemmaskogarna bara för jag gillar känslan att komma upp på toppen av något och jag tror det är något vi har i oss från evolutionen, kanske för att vilja ha överblick.

Efter en stund bestämde vi oss för att ta oss upp på nästa topp, Högfjället, som låg lite högre, på 1277 möh. Hela den delen av berget låg höljd i dimma, dvs det låg ett moln runt toppen. För att ta oss till Högfjället fick vi jogga neråt en bit och sedan börja klättra uppåt igen. Efter ett tag försvann leden och vi vandrade över stenskravel som såg helt lika ut i alla riktningar. Eftersom vi nu var inne i dimman lade vi upp egna rösen för att hitta tillbaka till leden igen och inte hamna fel när vi skulle tillbaka. På toppen tog vi en varsin chokladbit som belöning, men det var riktigt kallt, blåsigt och blött där uppe så vi gav oss ganska snabbt neråt igen.

När vi kom tillbaka till Nyvallen letade vi upp ett ställe där vi kunde sitta skyddad från duggregnet och i lä från vinden och dricka kaffe. Det var riktigt skönt att få något varmt i sig efter toppturen i det lite ruggiga vädret. Vi kände oss båda nöjda med turen och bestämde att åka tillbaka vid något annat tillfälle när vädret var bättre. Vi tänkte då välja att komma från Nysäterhållet och få en lite längre anmarsch upp till fjället, då blir det ju faktiskt ett nytt vardagsäventyr dessutom.

?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *