Höga Kusten 11-12 juni 2021 Benen smärtar och skakar, orkar inte hålla emot och balanssinnet verkar ha gått ner på sparlåga. Försöker ta mig neråt i en av de otaliga steniga branterna som är ett av High Coast Ultras signum. Vilken backe i ordningen vi kommit till har jag ingen aning om. Den här branta […]
Hemlingby natten till 8 september Är blöt på kroppen och det är iskallt i luften. Det känns som jag fryser ända i märgen inför varje start. Står vid startlinjen. Signalen har nyss gått för att det är en minut kvar tills vi ska springa igen. Vi är i Hemlingby friluftsområde, det är mitt i natten
Salzburg 15 juni 2019 Det börjar snart bära uppför igen. Vet att jag har de högsta topparna framför mig. Kommer att komma tillbaka till dropstationen vid 79 km, samma som den sträckan jag sprungit på Swiss Alpine två gånger. Då, vid målet, fanns ingen energi kvar, nu vet jag att det kommer vara många timmars
Täby, Ensta Krog, 26-28 april 2019 Mening är allt! Kommer in för varvning, har sprungit varv 15 och 16 ganska snabbt på med löptid på ca 1:29 och 1:35. Haft gott om energi och delvis flowkänsla, men nu är det helt slut. Jag och Jonas kom överens om att dela på oss för ett tag
Söderhamn 15 februari 2019
Nu har jag 4,5 år efter loppet skrivit om loppet utifrån vad jag lärt mig om smärta av Swiss Alpine 2014. Det är inte direkt en racereport, men det finns ändå med en hel del intryck från loppet. Läs mer
21 oktober 2018
Det är en kall och rå morgon, bara någon enstaka plusgrad och lite regn i luften. Jag och Lotta kliver upp kl 04:00 och slänger i oss lite frukost, tar våra färdigpackade grejer och åker ner till Stenö. Där har jag och Per-Erik dagen före riggat upp tält, ställt iordning grillen, burit fram ved, några bord och riggat upp beachflaggor. I pannlampornas sken sätter vi ut 20 marshaller som en liten väg ut mot strandpromenaden. Fixar i ordning kaffe och tänder i grillen. Deltagarna börjar dyka upp i kolmörkret. Vi hälsar dem välkomna och prickar av dem på startlistan, ger varje lag eller enskild deltagare en karta. Det blir 37 deltagare i år, förra året var vi 35 deltagare. Det känns rätt lagom. T
Läs mer
Springer och stirrar rakt ner i backen. Blir medveten om mitt beteende och fokuserar istället på löpsteg och hållning, försöker mata mig själv med positiva tankar. Har svårt hitta energi och glädje. Försöker tala till mig själv i andra eller tredje person, eftersom jag nyligen läst en artikel att positivt självprat i andra eller tredje
Springer ett jämnt hårt tempo, hör Christians andhämtning tätt bakom mig. Känner den spända linan runt midjan. Kollar med Christian att det går bra, vilket han bekräftar. Springer på välkända stigar mot Dammsjön, vet var jag ska sätta fötterna, känner till varje krok och varje sten. Sista biten fram mot sjön byter vi plats, och
Tappar tid, orkar inte hålla 5 min/km längre. Jobbar med olika mentala strategier för att inte tappa farten för mycket. Det funkar inte alls att bara vara närvarande och ta ett steg i taget, bara vara i nuet, som på TEC100. Farten sjunker för mycket då. Det är tydligen skillnad mellan att springa en riktigt
Nu står jag här på morgonen i Täby och tar in stämningen, känner lite på att vara en del av Sveriges ultrakommunity. Jag är så redo jag kan bli och har med mig mitt grymma supportteam bestående av min fru Lotta, min arrangörs- och träningskompis Per-Erik Modig och ikväll dyker även min ultrakompis Anders Holgersson
