Om mening, purpose, Ikigai och löpning.

Mitt livet!

Sandarne 19 maj 2021

De flesta som gett sig på ultralöpning, att träna inför och genomföra ultralopp, har förr eller senare råkat ut för att känna total tomhet och meningslöshet. Vi får möta upplevelser som gör att vi får kämpa med att hitta mening i allt som kroppen signalerar som utmattning, smärta, energibrist, törst och sömnbrist. Inom ultra är det vanligt att prata om att vi behöver ett starkt VARFÖR, dvs ett syfte eller mening som kan hjälpa oss att behålla motivationen när det är svårt.  

Det första jag tänker på när jag funderar på begreppet mening är en bok av Viktor Frankl. Han skrev Man´s Search for Meaning 1945 efter att ha överlevt Förintelsen och klarat sig genom fasorna i både Auchwitz och Dachau. Med den boken lade han även grunden för Logoterain, en terapiform som går ut på att hitta sin personliga mening. Redan under tiden i lägren blev hans viktigaste purpose att hjälpa andra finna deras purpose. 

Sättet att han använde var via tre fokus: 

1. Arbeta motiverat dag för dag med det som ger mening,

2. Lev med ett kärleksfullt perspektiv och

3. Var modig genom alla svårigheter.

 

Viktor menade att vi kan välja att acceptera att vi inte kan ändra det som hänt ossmen vi kan ändra vår inställning till det. När det är svårt kan vi finna styrka och motståndskraft i hopp och en högre mening. Han kom också fram till att det enda han inte kunde bli fråntagen var sin inre upplevelse av frihet. Varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund, om och om igen behövde han ta ett beslut att inte vara ett offer för omständigheterna. Han kunde välja att tänka på sin fru (som fanns någon annanstans i lägret) med kärlek, att se med galghumor på vakternas beteende, att se på det han upplevde som en möjlighet att stärka sin inre motståndskraft och se på överlevnad som en konstart. Han konstaterade att han behövde mening för att orka och vilja leva, och om det skulle finnas någon mening med livet behövde han också finna mening i lidandet. Han kom fram till att lidande och död är en omistlig del i att leva och utan lidande och död finns ingen mening i nuet. 

I arbetet med att stötta andra fångar insåg han att det enskilt viktigaste för att orka behålla någon slags inre frihet som hjälpte dem överleva, var att hjälpa dem finna ett framtida mål, ”den som har ett starkt varför att leva för, kan bära nästan vilka omständigheter som helst”. 

Meningen med livet är en evig fråga, som har även blivit central i motivationslitteraturen där man ofta pratar om purpose. Vad är då mening och vad är skillnaden mellan mening och syfte, dvs syfte i bemärkelsen purpose?

Purpose innefattar en framåtblickande intention som är meningsfull för en själv och på något sätt av betydelse för omvärlden. Det finns en riktning, som är långsiktig, snarare än ett kortsiktigt mål. Mening kan definieras som att begripa sig på och se mening i de olika delarna i livet och existensen, medan purpose är ett meningsfullt syfte som har en riktning. Klinger (1977) menar att evolutionen gjort oss kognitivt hårdkodade (wired) att överleva i ett meningsfullt perspektiv, medan Frankl istället framhåller att purpose måste upptäckas på ett personligt plan och mer handlar om sökandet efter ett mål. Det närmaste jag kan komma i min förståelse är att purpose är ett meningsfullt målinriktat syfte som har personlig relevans, medan mening är ett bredare begrepp som rör den större meningen med vårt varande. 

 

Humans don"t have an obligation to define the meaning of life in universal terms. Each of us will do it our way, starting with ourselves, with our potential and experiences, discovering ourselves every day.

Viktor Frankl

 

I senare forskning har man sett purpose (meningsfullt syfte) som en viktig mental tillgång, en nyckel för ett hälsosamt liv och centralt för välbefinnande. Starkare upplevelse av purpose har samband med bättre fysisk hälsa, såsom bättre hjärt- och kärlhälsa, bättre sömn och bibehållen hälsa och livskvalitet i högre ålder. Att växa och bli äldre och mer erfaren innefattar ofta från tonåren och framåt att åtminstone då och då fundera över meningen med livet och ifrågasätta om du rör dig i en meningsfull riktning. I takt med att vi själva utvecklas, förändras även vårt purpose. En hälsosam utveckling av identiteten och utvecklingen av purpose sammanfaller ofta. Inom utvecklingspsykologin används ofta purpose-begreppet som innefattande tre dimensioner: beyond-the-self orientation, personal meaning, goal-directedness. Ett starkt purpose bör innefatta något som rör något mer än det egna jaget, att bidra till något större, samtidigt som det ska kännas meningsfullt på ett personligt plan och vara knutet till mål som du aktivt kan arbeta mot. 

I ett organisationsperspektiv har man tittat på hur purpose kan användas för att främja engagemang och hälsa hos medarbetare. Där har tre andra dimensioner använts: Kunskap, Motivation och Handling. Kunskap handlar om att förstå den grundläggande anledningen till att organisationen finns till, vilket syfte och värde den tillför. Motivation representerar de viktigaste behov som var och en av oss har, som delvis är universella, delvis djupt personliga. Handling reflekterar det praktiska, att genom handling arbeta för att uppfylla organisationens syfte.  

I Japan finns ett begrepp som kallas Ikigai. Det har på senare tid blivit mer aktuellt genom att man upptäckt att Ikigai är något som varit framträdande bland den äldre befolkningen på Okinawa. De representerar en av de fem grupper i världen som visats sig leva friska, självständiga liv längst. Neuroforskaren Ken Mogi, menar att Ikigai är ett ålderdomligt och välkänt koncept i japan och som betyder ”a reason to get up in the morning” (2018). Enligt psykologen Michiko Kumano (2017) är Ikigai ett tillstånd av välbefinnande genom aktiveter du tycker om och som ger dig en känsla av att bemästra och åstadkomma något. I nyare konceptualiseringar av Ikigai ingår att fundera på Vad du är bra på? Vad du älskar? Vad världen behöver? 

Det är lätt att se paralleller i det individuella perspektivet och det organisatoriska. Det handlar om att koppla ihop sin inre motivation och personliga mening till något större utanför en själv, i livet eller i organisationen. I nästa steg koppla det till konkreta mål som kan omsättas i aktiv handling. Det motsvarar första punkten i Viktor Frankls metod, att arbeta motiverat dag för dag med det som ger mening. Medan de andra två delarna i hans modell med kärlek och mod inte varit framträdande i den modernare akademiska psykologin. Det finns dock två nyare terapiinriktningar där både mod och kärlek är centrala, även om det inte uttrycks med dem orden.

Inom Acceptance and Committment Therapy används värderad riktning som ett sätt att finna mening och purpose. Att utgå från sina viktigaste värderingar i livet. Fråga dig vilka steg du ”en kan ta här och nu, i riktning mot det som är viktigt inom ett eller flera områden, oavsett vilka jobbiga tankar och känslor som dyker upp i stunden. Jag tänker att gå emot jobbiga tankar och känslor i riktning mot sina värden är det samma som mod.

En annan terapinriktning kallas Compassion Focused Therapy (CFT). Där ligger kärnan av det viktiga i terapin på att ha ett medkänslofokuserat och ickedömande förhållningssätt mot sig själv och sin omgivning. I CFT kan vi med andra ord säga att fokus ligger på att tillämpa ett kärleksfullt förhållningssätt mot sig själv och omgivningen. CFT har visat sig fungera bra för emotionella problem, framförallt för personer med hög nivå av självkritik. Generellt kan man säga att när vi visar oss själva medkänsla och omtanke i svårigheter, tenderar vi att få kraft att fortsätta, medan när vi kritiserar oss själva är det lättare att tappa tron på oss själva och att det finns mening i att fortsätta.  

Frågor vi kan ställa oss själva för att röra oss mot ett modigare och kanske meningsfullare liv, som används inom Frankls logoterapi.

Vad skulle du göra om du inte kände någon rädsla?

Vad skulle du göra om du var säker på att du inte skulle misslyckas?

Vad skulle du göra igen och igen av fri vilja utan att tröttna på det?

  

Jag har så länge jag kan minnas tänkt att meningen med livet är att hitta min egen personliga mening. Att göra det som känns meningsfullt för mig. Undan för undan har jag förstått att det finns ett värde i att se det i ett långsiktigt perspektiv, att knyta meningen till mina värderingar. Att medvetet försöka knyta ihop kortsiktiga mål och med en riktning i livet och därigenom känna att det jag gör här och nu är en del i ett personligt meningsfullt syfte eller purpose. 

I ultrapodden Pace on Earth brukar de säga att ultra är som livet, det finns inga gränser för vad som är möjligt. På samma sätt tänker jag att ultra är som livet när det gäller mening. Vi behöver känna att våra liv är meningsfulla för att vi ska vilja fortsätta engagera oss i livet när det är tufft och vi behöver känna att vår strävan med träning, lopp och äventyr är meningsfulla för att vi ska orka fortsätta springa när det blir svårt. Vi behöver ett ”reason for living” ett meningsfullt syfte eller Ikigai varje dag för att vi ska vilja kliva upp ur sängen och möta dagen och vi behöver på samma sätt ett ”reason for running” ett personligt purpose som driver oss att fortsätta utmana oss och utvecklas. 

Mitt skrivande handlar till stor del om att själv utforska, förstå och lära mig. Ibland blir det halvtänkta tankar, ibland kanske det inte blir något nytt, jag bara vrider och vänder på samma saker jag sagt förr. Hur som helst, här kommer mina slutsatser som de ser ut nu! 

När det gäller ultrautmaningar vill jag på en mer generell nivå fortsätta uppleva livet, min kropp, naturen och relationer så starkt som jag gör när jag utforskar mina egna gränser. 

Mitt ”reason for running” mer specifikt

  • Löpningen ger i sig själv fokus och mening till min dag, det är en del av mitt purpose.
  • Få starka upplevelser av min kropp i rörelse i naturen och uppleva naturen och de kontraster som naturen ger oss möjlighet till.
  • Ibland få känna intensiv närvaro, flow, lycka, hänförelse och kanske runners high, andra gånger, utmattning, tomhet, uppgivenhet.
  • Att bara få fokusera på en sak, vara här och nu och att fortsätta framåt.
  • Genom träning, äventyr och lopp få uppleva nya möten och stärka gamla relationer.  
  • Känna att jag är i fortsatt utveckling genom utforskande av mina egna gränser. 
  • Bevara min hälsa, ta hand om min kropp och hantera stress och krav.
  • Kämpa för min målbild att jag ska kunna delta i långa ultralopp som 75-åring, så länge det går vill jag visa mig själv och andra att det är möjligt, att det går att övervinna eller hantera skador och åldrande.

Mening, purpuse och Ikigai är vad som får mig att vilja kämpa vidare, lära mig mer, möta svårigheter, ibland lyckas och ibland misslyckas. 

Dessutom ska jag öva på, och sträva efter att förstå mer om hur jag kan lära mig, att möta mig själv och andra med mer kärlek och mod.

 

Med Viktor Frankls’ ord – lite omskruvade!

  • Run day by day with motivation
  • Run from a perspective of love
  • Run with courage at all times in adversity 

 

Livet och löpning handlar inte om att hitta sig själv, utan om att skapa sig själv 🙂

 

 

Referenser: 

Viktor Frankl (1945). Mans Search for Meaning.

Gaines (2021) Positivepsychology.com. The Philosophy of Ikigai

Leaviss, Uttley (2015). Psychotherpeutic benefits of Compassion-focused therapy.

Kendall, Riches, Mangan (2018). Claremont Purpose Scale.

Klinger (1977) Meaning and Void.  

Rey & Bastons (2019). Three Dimensions of Purpose: Knowledge, Motivation, and Action.