Vem vill jag vara och hur vill jag leva?

30 november 2018

Något jag ofta upplever med mina klienter, särskilt de som söker för utmattning, är att de gradvis tappat kontakt med vad som är viktigt i deras liv. Oftast har de upplevt sin tillvaro som stressande under flera års tid, där de haft höga krav på sig själva både i privatliv och arbete. Många har också presterat mycket och det har varit ett av deras grundlägen, att ständigt prestera. 

När vi reagerar på yttre och inre krav mobiliserar våra kroppar för att möta kraven. Stressresponsen förbereder oss på att prestera – ytterst för att överleva – för att vi sedan ska kunna återhämta oss och förbereda oss för nya utmaningar.  Vi är skapta på det sättet av evolutionen. Tyvärr tar evolutionen inte hänsyn till hur dagens samhälle fungerar, där vi lätt går in i ett ständigt mobiliserat läge, där det alltid finns krav och förväntningar och kanske drivs vi dessutom av rädsla för att inte duga och skruvar upp de yttre kraven med egna oförsonliga krav.

När kraven ständigt finns där och vi förhåller oss oflexibelt till våra prestationer kommer vi så småningom uppleva att prestationsförmågan och orken tryter. Det blir då lätt att börja skala bort saker i livet som i stunden känns oprioriterade. Vi kanske slutar träna, minskar på sociala kontakter, lägger mindre tid på att vara med familjen, bryr oss mindre om att äta bra mat och glömmer våra intressen.  Till slut upplever vi att vi bara våra alltmer bristande prestationer kvar i livet och det börjar kännas meningslöst.  Vi blir alltmer grubblande och nedstämda över vår situation och oroar oss för att inte klara av saker vi tidigare lätt klarade. Det ständiga stresspåslaget gör att vi får sämre sömn och tröskeln till ångest ligger nära. Förändrar vi inget möter vi snart den ökända väggen. 

För att förändra vårt mående och komma ur beteendemönster som leder oss mot utmattning, ångest och nedstämdhet behöver vi få fatt i vad som egentligen är viktigt i våra liv.

I en av de många poddar jag lyssnar på diskuterade man nyligen vad som karakteriserar en integrerad människa. Ett ganska flummigt begrepp som jag ändå tyckte fick ett bra svar som var ungefär så här. En integrerad människa är en person som har bra koll på sina värderingar och strävar efter att agera i så hög grad som möjligt i enlighet med dem. Jag tror att ett sätt att känna livstillfredsställelse är att ständigt försöka hålla sina värderingar levande och se till att de får utrymme i en vardag som lätt blir fylld av krav och åtaganden.  

Att ha koll på mina värderingar och att agera i värderad riktning tror jag är en pågående process, något jag ständigt behöver stanna upp och påminna mig själv om. Jag har egenskaper som gör mig sårbar för stress. Bland annat är det för mig alltför lätt att i min iver att åstadkomma saker, kasta mig in i nya projekt, tacka ja till jobbförfrågningar som jag inte riktigt har tid med och bli uppslukad av flödet av oreflekterade prestationer som leder mig bort ifrån det liv jag vill leva.

Jag tänker att vi lätt lever i det Daniel Kahneman kallar system 1 i sin bok ”Thinking fast, and slow”, där vårt snabba oreflekterade tänkande och kännande styr vårt beteende. I system 1 reagerar vi med betingade tankar, känslor och beteenden. Reaktionsmönster och vanor som ofta funkar bra, men också lätt driver oss in i stressfällor och långsiktigt ogynnsamma beteendemönster. För att må bra sett i ett längre perspektiv behöver vi istället låta vårt system 2, få finnas med och styra. System 2 är vårt reflekterande, eftertänksamma, analyserande och balanserade system. 

Ett verktyg som jag ofta använder både med mina klienter och i mitt eget liv, eftersom jag ständigt blir påmind om vikten av att inte tappa kontakten med vad som är viktigt, är värderingskompassen som jag hämtat från Acceptance and Commitment Therapy. Med hjälp av den jag kan undersöka hur viktiga olika livsområden känns för mig i ett livsperspektiv och sedan jämföra med hur mycket engagemang de får idag. Där det glappar mest kan jag börja med att lägga min energi. Först formulerar jag en långsiktig riktning och sedan väljer jag ut ett beteende som leder i den riktningen redan nu. För att inte fastna i att skapa nya prestationskrav behöver jag lägga tröskeln lågt, och ha kontakt med det långsiktiga värdet, se till att det blir beteenden som i så hög grad som möjligt blir styrda av lust och intressen.

Jag är ganska klar över vad som är mina viktigaste värden idag, men har lätt att drifta iväg från dem i min vardag.  Jag har för min egen del gjort om resultatet av värderingskompassen till en livspaj, en slags pajdiagram där mina viktigaste områden i livet finns representerade i bilder, som en konkret påminnelse.  När jag tittar på min livspaj kan jag lättare påminna mig själv om vad som är viktigt i mitt liv, och jag ser ofta ganska snabbt några beteenden jag vill förändra. Jag vill drivas av lust, intresse, vilja och engagemang. Jag vill att livet och vardagen ska innehålla upplevelser värda att minnas. Jag vill vara med min familj och uppleva nya spännande saker, med min fru och med gamla och nya vänner. Jag vill läsa mycket och lära mig något av det jag läser. Jag vill bidra med något som kan verka inspirerande för andra och hjälpa andra upptäcka vägar ur undvikande mot engagemang. Jag vill skriva och fotografera. Jag vill vara vid havet, på fjället och i skogen. Jag vill kunna använda mina händer till praktiskt skapande som att snickra och meka. Jag vill upptäcka ny musik och nya spännande filmer och serier som del av min återhämtning. Jag vill träna och trötta ut min kropp varje dag - ibland mycket, ibland lite - och jag vill fortsätta flytta mina gränser för vad jag tror jag klarar.

Här och nu, när jag skriver det här, inser jag att det är några saker som känns viktiga att förändra en aning.

Jag vill skriva mer än jag gör idag, och göra det till en mer naturlig del av min vardag, som en del av min personliga utveckling och förhoppningsvis till inspiration för andra. 

Jag vill långsiktigt kunna fortsätta springa långt och länge i naturen och kunna göra det både med människor som betyder något för mig och om möjligt få uppleva nya häftiga ultralopp. För att agera i linje med min värdering behöver jag vara mer uthållig med min rehabträning för hälsenan. Jag kan göra rehabövningar dagligen istället som det blivit nu, då det bara blir några dagar i veckan.

Jag vill vara mycket mer i naturen som en del av min vardag, något jag känner att jag tappat lite under min skadeperiod, där det i min alternativa träning blivit för mycket fokus på träning inomhus. Jag upplever mer lycka och välbefinnande om jag är mer i naturen. Här och nu kan jag se till att åtminstone få två pass i veckan ute, helst mer. Enklast just nu är nog att köra lite mer MTB och göra korta löpturer så länge jag inte får ökad smärta. Snart hoppas jag kunna börja åka skidor, men till dess får jag hitta andra utomhusaktiviteter.

Cool