Fridykning Lanterna

Lanterna, Kroatien 28 september 2017

Igår kollade vi på kartan efter ett ställe att dyka och simma på. Vi hittade Lanterna en bit norr om Porec och bestämde att testa åka dit.

När vi kommer fram ser vi vägbommar och en vakt. Vi funderar lite, förstår att det var typ ett Gated Community. Bestämmer oss för att testa att få komma in. Vakten frågar förstås "What are you doing here?". Jag: "just swimming". Vakten: Were are you from? jag: "Sweden". Vakten: "Well you have come a long way to swim, It's ok to pass"

Skönt, det löste sig, vi behöver iaf inte leta något nytt ställe, även om vi har ett alternativ en par mil norrut.

Vi hittar snabbt en stor parkering och letar oss via diverse stängsel och grindar förbi hotell, tennisbanor, lekplatser, marinor mm ut mot mer orörd natur. Längre ut är det fina klippor omväxlande med med murade och plattsatta badplatser. Vi hittar en avsats på en klippa längst ut på solsidan av udden. Riktigt fint är det.

När vi simmar ut ser vi att botten är proppfull med sjöborrar, vi har ju iaf simfenor som skyddar våra fötter. Havet var klart och grönt, det är mycket fiskar i olika storlekar upp till 2-3 dm. Inga speciellt färgranna men ändå något att kolla på. Fotar varandra, övar att komma ner lite djupare och hålla oss kvar ett tag. Inte så lätt, vi flyter rätt bra på våra våtdräkter och har ganska små fenor. Som vanligt känner jag mig lekfull och glad av att simma och dyka, och Lotta verkar uppleva det på samma sätt.  När vi tröttnar, värmer vi oss i solen en stund. Tar en varsin löptur längs klippstranden. Solar käkar lite frukt, läser, snorklar, fridyker och leker ett tag till.

När vi åker därifrån har vi siktat in oss på en annan gammal stad på toppen av en klippa. Den förra vi var på heter Motovun, den vi ska till nu heter Groznjan. Via div slingriga vägar kommer vi till sist till 4,5 km grusväg som går i en brant serpentin upp på berget. Det går att ta en annan väg, men det är minst 2 mil kanske mer, runt berget. Vi chansar och åker upp, trots att vägen ser rätt rasslig ut. Det går fint att komma upp, Lotta hyperventilerar inte ens (vilket hon gjorde en gång för ett antal år sedan då vi körde bakhjulsdrivet upp till toppen av Öjeberget :)). Staden har gammal vacker bebyggelse, mycket turistbutiker, men lite turister. Det är lugnt, ljummet och trevligt där. Vi äter, myser och slappar ett tag innan vi letar oss ner igen. 

När vi kommer tillbaka till hotellet hinner vi bara hänga upp våra blöta grejer. Sedan är det lagom att spana in solnedgången från balkongen. Vi ser typ en strimma av havet och solen gå ner ovanför ett hotell, men det är ändå vackert - såklart!

Cool

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •