Stålnäshelg och Garpholmen

27-28 februari 2016

En fin helg i slutet av februari åkte jag och Lotta ut till Stålnäs för diverse aktiviteter. Inne i viken låg isen som vanligt, och vi gick över isen till stugan istället för att pulsa genom skogen med alla våra grejer. Vi började med att bara njuta av solen och dricka kaffe på iskanten mot utsidan av Stålnäsudden. Vanligtvis är det öppet vatten där på östra sidan och det var det även den här helgen.

Vi packade sedan varsin ryggsäck med långfärdsskridskor, räddningslinor och lite kläder, hängde på oss isdubbar och tog på oss skidorna. Sedan skejtade vi på snön som låg på isen ca 2 km mot väst in i fjärden. Vi visste att isen brutits upp där det var öppnare vatten och att det sedan varit ca 10 minusgrader och ganska lite vind en par dygn, så vi räknade med att hitta nyfrusen is att åka skridskor på. När vi kom fram till kanten med den nyfrusna isen såg den fantastisk ut. Värsta fina kärnisen trodde jag, orutinerad som jag var. Tyvärr hade vi ingen ispik med oss. Jag hackade lite med skidstaven i isen och tänkte att det här blir perfekt. 

Vi skyndade oss båda att byta om från skidor till långfärdsskridskor. När jag fått på mig mina, gled jag ut på den perfekta isen - trodde jag. I två sekunder hann jag tänka att det här funkar inte, sedan brakade jag rakt igenom och försvann med huvud och allt under ytan. Det gick lättare än jag trodde att vända mig, få tag i isdubbarna och kravla mig upp på kanten. När jag låg där på kanten ville Lotta att jag skulle vänta tills hon fick upp kameran. Tre sekunder senare brakade jag igenom igen. Nytt försök, kravlade mig direkt upp på den fasta isen. Skrattade, pustade ut. Sedan skyndade jag mig att få på mig skidorna och körde full fart tillbaka till stugan för att inte hinna bli så kall. Vi hade eldat ordentligt i stuga och det var varmt och skönt när jag kom tillbaka, så jag kunde riva av mig alla blöta kläder och få upp värmen snabbt.

Lite senare på eftermiddagen satte vi på oss våtdräkterna sprang längs iskanten fram och tillbaka, hoppade i och simmade, sprang på kanten och simmade mera och lekte swimrun i solskenet. Upplevelsen var precis så fantastisk som den brukar vara, och lite extra för vädret var så fint.

På kvällen var ljuset fantastisk och Hällegrundsfyren lyste vid horisonten av det lågt stående soljuset. Morgonen efter gick jag ut och fotograferade soluppgången, medan Lotta tog ett "riktigt" vinterbad i morgonsolen med bara baddräkt- burr tänkte jag och fortsatte fotografera. Morgonbad vid iskanten är inget för mig - iaf inte ännu.

När vi åkte hem såg vi att det var en plogad skridskobana på Söderhamnsfjärden från Grundvik och runt Garpholmen. Eftersom det inte blivit så mycket skridskor i Stålnäs- typ 2 sekunder, tänkte jag att nu har vi ändå hade chansen att få åka lite. Det gäller att ta vara på tillfällena när det går att åka i Söderhamn med omnejd. Jag ringde vår kompis Per-Erik och kollade om han ville hänga på, vilket han såklart ville. Några rundor långfärdsskridskor på Söderhamnfjärden blev en fin avslutning på vårt elfte vardagsäventyr och en hel helg av aktiviteter.

Cool

 

 

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •